Innovation through IT

Invisible infostructure

För några veckor sedan skrev jag om hur tjänstesamhället förmodligen inte kommer bestå av enbart ett ökande antal baristor, hushållsingenjörer (sic!) eller au pairer utan snarare en paketering av produkter i tjänsteformat. Det visade sig att en av mina exempel för ut den framtida datorn kanske ser ut redan är här. Så här skrev jag:

Imorgon köper du en ytterst basal dator, kanske bara tangentbord och skärm och något form av kommunikationsgränssnitt mot internet. Sedan köper du alla typer av tjänster via nätet efter förbrukning. Skall du spela Counter strike kanske du hyr och använder tre timmar processor och minnesprestanda i samband med att du loggar in med din CS-profil. När du surfar på en receptsite eller läser den här bloggen kanske datorns inneboende prestanda räcker. Oavsett vad så köper du en tjänst, inte en produkt.

Här skall jag göra det extremt tydligt att det är snarare tur än skicklighet att jag råkade chansa rätt. Jag läste som vanligt Capgemini's något mer officiella blog, skriven av våra globala CTO, i morse och ramlade över den här posten.

Chip PC, ett israeliskt företag tillverkar en dator som man enbart pluggar in i ett LAN-uttag och kopplar just en skärm och tangentbord till. Så nära osynligt man kan komma utan att använda en magisk mantel. Det enda vi behöver nu är en extern tjänst där man kan köpa processorkraft på kran (Amazon, vad väntar ni på, gör er EC2 plattform tillgänglig för Counterstrikespelare!)

Det är inte nytt men det är bra

Ibland måste man ta ett steg tillbaka från strukturerade todo-listor och bara låta tankarna flyga runt lite fritt utan mål och mening. Oftast slutar det med att man hittar bra mål och mening inom områden man från början inte hade tänkt på alls.
När jag lyssnar på Badlands får jag kalla kårar över hela kroppen och jag knyter näven i mina kostymbyxor och tänker att nu jävlar bryter vi ny mark och river de gamla strukturerna. Låten får mig helt enkelt att vara en gnutta naiv och det är precis det man måste vara när man gör nytt.

Servicesamhället, lite statistik

John Hagel, managementguru och innovationsfantast har en relativt spännande blog som primärt hanterar "Edge innovation", dvs. innovation ute på gränserna i företag. Ute på gränserna där företag generellt sett inte tittar eller vill söka sig efter nya intäkter.

Han har lite siffror på om USA är en tjänsteekonomi eller inte som han hämtat härifrån.

Here are some that I came across in a recent article on “Old School Economics” by Christopher Caldwell:

* “the U.S. now has more choreographers (16,340) than metal-casters (14,880)”
* “more people make their livings shuffling and dealing cards in casinos (82,960) than running lathes (65,840)”
* “there are almost three times as many security guards (1,004,130) as machinists (385,690)”

Så det är alltså inte bara så att tjänstesamhället består av stora tunga industrier som transformerar sig till tjänsteföretag.

Servicesamhället är inte vad du tror det är

I tid och otid hör man folk prata om tjänstesamhället eller om serviceekonomin. Ofta får man en relativt diffus bild av vad de faktiskt menar. Jag får ofta intrycket av att de flesta människor associerar tjänster med att servera kaffe (som den stiliga baristan här ovan gör), klippa hår, byta olja på bilen eller möjligen installera en varmvattenberedare under källartrappan och det är förvisso inget fel med det. Det är ju ändå tjänster som produceras. Det som är felaktigt är snarare tron att det är hantverkartjänster eller barnpassning som kommer utgöra grunden i tjänsteekonomin.

Tjänsteekonomin står för något mycket mer genomgripande och allomfattande än att de bastjänster som vi idag använder oss av kommer att växa i volym och värde. Det handlar snarare om att leverera de behov människor har i form av tjänster istället för i form av diskreta produkter. Låt mig exemplifiera:

Idag köper du en dator och installerar ditt lagligt köpta Officeprogram när du kommer hem. För både datorn och Officeprogrammet har du betalt en engångssumma som kommer verkar orimligt hög om tre år.
Imorgon köper du en ytterst basal dator, kanske bara tangentbord och skärm och något form av kommunikationsgränssnitt mot internet. Sedan köper du alla typer av tjänster via nätet efter förbrukning. Skall du spela Counter strike kanske du hyr och använder tre timmar processor och minnesprestanda i samband med att du loggar in med din CS-profil. När du surfar på en receptsite eller läser den här bloggen kanske datorns inneboende prestanda räcker. Oavsett vad så köper du en tjänst, inte en produkt.

Idag köper du en bil, betalar en mycket stor engångsumma (som du dessutom ofta lånar till) och varje månad betalar du försäkring, värdeminskning (oavsett hur mycket du använder bilen) och driftskostnad (som beror på hur mycket du använder bilen).
I morgon köper du bekvämlighetstransport. Reser du mycket kanske någon form av affärspaket är att föredra där du alltid har tillgång till en likadan bil var du än i världen befinner dig. Lås upp bilen med din digitala nyckel och allt ställs in precis som du vill ha det (körställning, spellista på radion och hur du har backspeglarna). Du skulle tom kunna ställa in antalet hästkrafter du vill ha i motorn (det styrs numera nästan helt elektroniskt, fråga bara din lokala chiptrimmare) för just den resan som du är på väg att ge dig ut på. Det här finns redan i något mindre sofistikerad men fortfarande attraktiv form på t ex Sunfleet.

Tjänstesamhället handlar om att paketera våra behov i ett tjänsteformat snarare än ett produktformat. Vinsten, för både producent och konsument, är ett högre kapacitetsutnyttjande och en mer korrekt prissättning av den tjänst som konsumeras. Tänk till exempel på hur ofta du faktiskt använder din bil. En kvart på morgonen och en kvart på kvällen. Tjugo minuter på väg till svärmor under helgen. Kapacitetsutnyttjande för bilen du äger ligger runt fem procent. Det du betalar för är egentligen bekvämligheten av att alltid ha tillgång till transport inte tillgången till en bil.

En av de viktigaste komponenterna i att skapa tjänstesamhället jag skisserar ovan är IT. Utan välfungerande system som kan tillhandahålla hög flexibilitet och låga kostnader kommer tjänstesamhället inte att realiseras. Vilka är i era ögon de viktigaste komponenterna för den framtida IT som understödjer tjänstesamhället.

Iphone länkar

Jag använder Pmetrics som statistikmotor för den här bloggen. Statistik är viktigt för en informationsjunkie som jag. Då är det kul att se att någon, jag vet inte vem, har laddat bloggen från Facebook på en iPhone. Mitt i den högteknologiska smeten kan man säga.

Framtiden ligger i koppla ihop den reella och den digitala världen

Idag blev jag alldeles varm i kroppen när jag läste om Nota på ReadWriteWeb. Nota tillverkar T-shirts. Eller fel. De tillverkar faktiskt inget alls, de plockar ihop tjänster från andra företag till en tjänst som förhoppnings har ett större värde än de enskilda delar har ensamt. De liknar Threadless, posterchild extraordinaire för den virtuella produktionsvärlden men de tar konceptet ett rejält steg längre. Konceptet är enkelt:

En bild laddas upp till Nota och vem som helst kan beställa en T-shirt med bilden som tryck.

Vem som helst beställer T-shirten och bär den på stan

Nån annan, du eller jag eller Mr Yamamoto, ser T-shirten och tycker den är grym

Vi scannar en streckkod (QR) som finns på T-shirten (det här är Notas innovation!) med vår mobiltelefon

Vi får tillgång till en URL där bilden finns och eftersom bilden är licensierad under Creative Commons (inte Notas innovation men väldigt smart) kan vi editera den hur vi vill och köpa den som T-shirt

Det här är helt enkelt klädvärldens motsvarighet till Wikipedia. Det fungerar i Japan där i stort sett varenda telefon klarar av att scanna QR-koder och de finns därför runt om i hela det Japanska samhället och fungerar som en naturlig länk mellan det fysiska samhället och det digitala. Användningsområdena sträcker sig från vanlig reklam till i stort sett, tja, vad som helst. Är din buss försenad, scanna stationens QR-kod och felanmäl linjen (det kanske är en trafikombyggnad längs linjen och då får du ett meddelande tillbaka till din mobil om det), behandlar polisen dig okänsligt vid en fotbollsmatch, scanna QR-koden och skicka en anmälan direkt, ser du en annonstavla med världens snyggast skjorta på, scanna QR-koden och få en vägbeskrivning till den nämaste affären inom den multinationella kedjan som säljer den.

Koppla verkligenheten och den digitala världen, där är en av the next big things.

The remains of the day (or the day before)

Under de senaste månaderna har jag, hos ett antal olika kunder, sprungit på samma problem; gamla system som fungerar men som fungerar allt sämre eftersom de yttre förutsättningarna för att göra affärer på förändras. Det här är ett problem som jag vågar påstå att alla företag som har existerat i mer än tjugo år (kanske tom ännu kortare tid) mer eller mindre brottas med. Givetvis har system över tiden bytts ut, byggts på, anpassats och pressats till sitt yttersta för att klara av kraven som lagts på dem. Men de är ett problem, en börda när man expanderar in i en mer flexibel och webbaserad värld dit många vill röra sig.

Vår globala CTO, Andy Mulholland, som är en ytterst trevlig och vältänkande bekantskap som har djup erfarenhet av att ha jobbat både med systemen som idag kallas legacy och med det som idag betecknas som cutting edge eller web 2.0. Han klassar system i tre kategorier:

System som kan särskiljas från verksamheten och som enbart bör driftas så billigt som möjligt

De här systemen kan utifrån ett verksamhetsperspektiv hanteras som en black box som enbart skall vara så liten som möjligt, dvs. så billig som möjligt. Det här ligger helt under CIOns ansvarsområde och här kan outsourcing ses som en mycket vettig strategi.

System som är affärsdrivna och som primärt är transaktionsbaserade

De här systemen är ofta de mest komplexa att hantera för här ligger ofta affärslogik inbäddat djupt i koden och samtidigt som systemen i grunden är transaktionshanterare, snarare än logikhanterare. Sammanblandningen av logik och data gör att två olika krafter verkar på systemen, dels en strävan att hantera transaktionerna så billigt och enkelt som möjligt samt en strävan att öka systemens affärsnytta genom att förbättra deras hantering av logik

System som är affärsdrivna och som primärt är interaktionsbaserade
- Det här är det som chefer som vill slänga sig med moderna uttryck kallar web 2.0. Det är de här systemen som kommer att växa allra snabbast de nästkommande åren, det är här fokus för IT-utveckling kommer att hamna redan nu eller de nästkommande åren.

Slutsatsen vi bör dra här är att respektive område kräver helt olika angreppssätt och kompetens men och det här är ett stort men, det är i att integrera de här typerna av system som kortsiktigt kommer att skapa stora konkurrensfördelar. Konkurrensfördelar som unga företag utan legacy redan har eftersom deras system från grunden är byggda för att integreras och understödja interaktion.

Det finns fördelar att jobba...

...på ett franskt konsultföretag. Kulturgenen sitter inbäddad i allt vi gör.

The next CEO is a CIO

Relativt nyligen publicerade Capgemini en studie rörande vilket stöd IT-avdelningar kan ge till affärsinnovation. Computer Sweden intervjuade Ulf Larson, min chef och han sa så här. Resultaten kan enbart sägas vara nedslående. Enbart 24% av de tillfrågade CIOerna tyckte att IT-avdelningarna verkligen är med och driver affärsinnovation. Det innebär alltså att 76% av de tillfrågade företagen väljer bort den typen av innovation som t ex Google eller Plaxo har kunnat leverera de senaste åren. Nämligen all den affärsinnovation som i stort sett är IT-utveckling och som framgent kommer betyda mer för i stort sett varenda industri. Det är nämligen inte bara trendiga uppstartsföretag på webben vars affärsinnovation kommer att vara fullständigt beroende av IT, det kommer finnas enorma behov i allt från tillverkade industri, till offentlig sektor till den finansiella sektorn för att nämna några få. Samtidigt som det här är en verklighet som möter allt fler företag så klarar inte IT eller tillåts inte vara en drivande del i affärsinnovation.

Studien pekar på att om du skall vara en partner till affärsutvecklingen måste du först kunna leverera basplattan av IT. Saker och ting som affärssidan vill skall fungera utan problem skall just vara helt problemfria. Helpdesk skall fungera, infrastrukturen skall vara flexibel och billig, gränssnitten mellan beställare och utförare måste vara tydliga, enkla och transparenta och utvecklarna skall ha god affärsinsikt för att kunna ta fram rätt applikationer för rätt verksamhetsuppgift. Det hela är rätt så självklart egentligen. Precis på samma sätt som du inte skulle låta en mekaniker som inte kan byta olja snabbt och säkert trimma din bild så väljer verksamheten inte att involvera en IT-avdelning som inte kan sätta upp en virtuell utvecklingsserver på under timmen i verksamhetsutveckling.

För att nå den operationella effektivitet som är så nödvändig för att IT-avdelningen skall kunna bidra i innovationsprocessen måste den övergripande styrningen av IT blir tydligare och affärssidan måste ta samma ansvar för IT som den tar för sina kärnprocesser för, guess what, din IT ÄR dina kärnprocesser. Det blir allt svårare att särskilja de två världarna och för vissa företag har de helt och hållet smält samman. På grund av det här kan IT-innovation aldrig hanteras separat utan måste vara en naturlig och integrerad del i både strategiarbete och i styrningen av IT.

Flickr Creative commons ersätter bildbyråer!

Helt plötsligt blev det lite diskussion här på bloggen och det är faktiskt det bästa som finns. Oavsett om man bloggar för sitt höga nöjes skull eller som här, i en lite mer professionell kontext är det interaktionen med läsaren som är det allra mest givande och det spelar ingen roll om det som för min förra post blir tre kommentarer eller som när jag skrev en annan artikel för länge sedan blir 82 kommentarer. Någon har brytt sig tillräckligt mycket om det jag skrivit för att lägga ned ett par minuter för att kommentera det och det är värt allt. Så varför kommenterade folk den senaste posten? Är det för att den handlade om något de tyckte var intressant eller är det bara så att bilderna jag nu lagt till drar lite mer trafik? Jag tänker låta det bero på det sistnämnda få då kan jag tips om Creative Commons på Flickr. Bokstavligt talat miljontals bilder som folk har delat med sig av under den generösa Creative Commons-licensen som gör att människor utan tillgång till bilddatabaser fortfarande kan använda underbara och skickligt tagna bilder på sina bloggar och hemsidor så länge de refererar tillbaka till originalet. Briljant, enkelt och faktiskt helt revolutionerande i sin enkelhet. Jag rekommenderar den här sidan om man vill lära sig med om det stora i öppenhet.