februari 2008
Om webben förändras, hur skall vi förändra sättet att samarbeta internt?
Efter att Andrew McAfee 2006 la upp ett antal grundstenar för det som skulle komma att kallas Enterprise 2.0 har jag funderat på hur det kommer påverka kunskapsintensiva branscher som min egen, managementkonsultbranschen, och då speciellt hur vi utbyter kunskap med varandra.
För att svara på frågan tror jag man måste fråga sig varför det ofta är så enkelt att hitta information på nätet trots att ingen äger informationsstrukturen och ingen bestämmer hur saker och ting skall sorteras och grupperas. En oerhört vikigt faktor är givetvis hur sökmotorer av alla de slag (och då inte enbart Google!) har utvecklats och förfinats men det är bara en delförklaring.
De dominerande sökmotorerna av idag rankar hur "bra" olika webbsidor är genom att på ett eller annat sätt räkna länkar som pekar på en specifik webbsida och varifrån de länkarna kommer. På så sätt kan motorerna avgöra hur sökresultat skall listas på resultatsidan för att generera så relevanta träffar som möjligt. Motorerna gör således enbart halva jobbet, resten av jobbet görs av alla användarna av webben kollektivt. Precis som jag i den här posten länkar till ett antal andra webbsidor länkas varje dag miljontals andra webbsidor, hundratusentals bloggar taggas med nya sökord och människor byter och distribuerar information till varandra. Tillsammans väver den här aktiviteten ett finmaskigt nät som sökmotorerna kan navigera för att leverera relevanta resultat. Det är alltså kombinationen av sökbara nyckelord och hur den informationen används av människor som gör att internet känns hanterbart och sökbart trots att ingen sorterar informationen centralt.
För att distribuera information och göra den sökbar och möjlig att hitta i stora, kunskapsintensiva företag bör man alltså adaptera en informationsmodell som bygger både på information, på människor och interaktionen mellan de båda. Förra generationens KM-system hanterade primärt den förstnämnda och glömde bort aspekten att det ofta är människor som jobbar med informationen som bäst avgör huruvida den är relevant eller inte. Ett sätt att hantera hur det här görs på ett konceptuellt sätt är att titta på Andrew McAfees "SLATES"-modell. SLATES står för "search, linking, tagging, authoring, extensions, and signals" och skulle kunna översättas till verktyg så som interna bloggar, wikis, aggregatorer som Netvibes eller liknande verktyg. Verktygen man använder är av mindre betydelse än att man faktiskt tillser att på ett fungerande sätt koppla ihop människor och information. Nyligen la Andrew McAfee upp ett antal nyckelfaktorer som styr huruvida en Enterprise 2.0-satsning fungerar inom ett företag eller inte. Ni hittar den här.
Håller ni med? Är det här de faktorerna som bidrar till att bygga en mer dynamisk modell för informationsutbyte? Är det här enbart relevant för stora kunskapsdrivna företag eller kan de med fördel användas inom andra typer av företag?
Vem äger din mobiltelefon?
I dagarna har det rasat en veritabel bloggstorm runt Telias nya initiativ Surf Open. Kort sagt fungerar Surf Open som en "kanal" ut på internet via din mobiltelefon så att man via en relativt enkel mobil utan en inbyggd standardbrowser kan surfa på den vanliga webben. Gott så. Kruxet som Tidningsutgivarna (TU) i förra veckan reagerade på är att Surf Open strippar den inkommande webbsidan från annonser men lägger till egna annonser i en speciell Surf Open meny. Det här har lett till att ett antal mediaföretag har blockerat sin trafik till Surf Open.
Jag tänker välja att lägga själva sakfrågan utanför den här posten men vill ni läsa mer om olika reaktioner i mediavärlden kan jag rekommendera att söka på "Surf open telia" och klicka dig igenom första sidan med sökresultat. Vad jag vill behandla i den här posten handlar mer vilken roll olika aktörer kommer att spela i den digitala mobila värdekedjan och mer primärt, kommer infrastrukturleverantörer som t ex mobiltelefonoperatörerna vinna på att leverera innehåll (som SurfOpen) eller bör de enbart tillhandahålla tillgänglighet till höga hastigheter och stor geografisk täckning?
Frågan har inget självklart svar men jag tror vi åtminstone kan hitta en ingångspunkt genom att göra en jämförelse mellan hur vi använder datorer och hur vi använder våra mobiltelefoner. Båda enheterna erbjuder en ingång till någon form av kommunikationsnät, antingen till röstkommunikation eller till datakommunikation mot internet. Skillnaden mellan de två enheterna blir mindre och mindre dag för dag, dvs. mobiltelefoni och datoranvändning konvergerar allt mer i termer av användning och funktion.
Inom datorvärlden finns det en tydlig uppdelning av vad olika typer av leverantörer levererar in till ekosystemet. Kommunikationsleverantören levererar tillgänglighet och hastighet via Ethernet, ADSL eller någon annan teknik, hårdvaruleverantören levererar din dator, en mjukvaruleverantör levererar ditt operativsystem, en annan mjukvaruleverantör levererar din bildbehandlare och en tredje levererar din mailklient. Fördelningen av tjänster har gjort att varje typ av leverantör har kunnat specialisera sig och har drivit utveckling inom sitt specifika område medan överenskomna standarder och gränssnitt har gjort att allt har fungerat ihop. I slutändan har det varit kundnyttan som drivit fram den här komponentiseringen av totalprodukten, vi som kunder vill själva kunna välja vilken leverantör av respektive komponent som passar just våra behov bäst och det är därför bundlade produkter allt som oftast har misslyckats med att göra markanta avtryck på marknaden.
Kommer mobilindustrin gå samma väg? Kommer konvergens av funktion och användningsområde även att driva på en konvergens i leveransmodell och affärsmodell för de olika aktörerna i värdekedjan? För att förstå riktningen av vart vi är på väg måste vi försöka förstå vad som påverkar förändringen av leveransmodell; är det tekniska resurser som i bättre mobiltelefoner med större skärmar eller snabbare processorer, är det öppna och överenskomna standarder eller är det något annat? Vad tror ni?
Är gratis den naturliga fortsättningen på "The long tail"?
Låt oss redan så här initialt göra det klart att vi som skriver på den här bloggen har ett gemensamt mål, liknande tankar men att vi på alla sätt och vis är enskilda personer med enskilda idéer och tankar. Vi skriver inte med en corporate-agenda i bakhuvudet som kommer att färga det vi skriver utan det som publiceras här är våra egna tankar. Det leder givetvis till att vi kommer skriva om olika saker (som dock säkerligen tangerar varandra!) och mitt fokusområde kommer med säkerhet att vara om hur en webb och ett internet i kontinuerlig och snabb utveckling förändrar spelplanen för alla typer av företag inom i stort sett alla områden som de är verksamma. Vilket leder mig till min första fråga:
Är gratis den naturliga fortsättningen på "The long tail"?
Frågan har varit med mig under lång tid, i stort sett sedan Chris Anderson först avslöjade att hans nya bok skulle heta just "Free" och att man skulle kunna följa utvecklingen på hans blog "The long tail". Jag har funderat och tänkt och kommit fram till ett antal vidare frågor som jag vill bolla, men låt mig först göra en kort summering av vad "Free" innebär och vilka exempel vi redan idag ser på fenomenet.
"Free" (jag kommer fortsätta skriva det inom citationstecken som om jag citerade Chris) bygger på konceptet att när kostnaden/intäkten för inköpet av en produkt står för en mycket liten del av den totala kostnaden för ägandet av produkten är det mycket mer logiskt att ge bort produkten och ta betalt för andra tjänster som är associerade med produkten. Vi har sett det här förr, ett av de allra mest kända exemplen torde vara den Gillette-rakhyvel som alla män/pojkar/killar får hemskickade gratis till brevlådan när de fyller 18. Kostnaden för rakhyveln är en spottstyver i sammanhanget när respektive rakblad kostar mer än en normal lunch i Stockholmsområdet. Alltså, ge bort huvudprodukten (hyveln) och tjäna pengar på reservdelar (bladen). Andra exempel är:
- mySQL köps för 6 miljarder av SUN trots att de aldrig tagit betalt för sin huvudprodukt (databasen) och dessutom gett bort sin kod gratis. Logiskt, bedöm själva här.
- Oxfordpostrockarna Radiohead gör sin senaste skiva "In Rainbows" tillgänglig för nedladdning på nätet och låter nedladdaren själv välja vilket pris som betalas. Uppskattningar som gjorts visar på att bandet kan ha tjänat så mycket som 36-60 miljoner SEK på de initiala nedladdningarna. (1,2 miljoner nedladdningar till ett snittpris mellan 5 och 8 USD).
- Shai Agassi lämnar SAP för att starta ett företag som vill skapa ett nätverk av eldistributionscentraler runt om i USA för elbilar. (Elmackar helt enkelt). Samtidigt tänker han subventionera kostnaden för inköpet av bilen på samma sätt som telefonoperatörer subventionerar inköpet av den fysiska hårdvaran, telefonen.
- Ryan Air säljer biljetten för resan från Stockholm till London för 200 SEK men tar betalt individuellt för varje del av resan som driver kostnad (baggage, mat, etc). Dessutom tar de ett helhetsgrepp på resan och samarbetar med biluthyrare och hotell för att täcka in så stor del av resevärdekedjan som möjligt.
- Vilka branscher kan den här modellen appliceras på?
- Är modellen livskraftig i det långa loppet när fler och fler företag applicerar den eller lever företagen ovan på att vara "first-movers"
- Vilka faktorer driver utvecklingen mot "Free" i olika sektorer?
- På vilket sätt bör redan etablerade företag förändra sig för att gå mot den här modellen?
- Hur kan man sortera ut branscher som är bäst lämpade för den här typen av affärsmodell?
Vilka andra frågor bör ställas och vad är svaren på frågorna ovan?
Innovation through IT - välkommen!
Så varför är vi här? Varför starta en blogg flera år efter den stora trenden runt bloggar startade? För att vi tror att det fortfarande är ett fantastiskt sätt att kommunicera direkt med den kultur som finns runtomkring oss för att vi skall kunna lära oss något tillsammans.
Dagens och framtidens innovationer är och kommer i allt större utsträckning vara beroende av IT. Det är grundtesen som driver tänkandet på den här bloggen och i det community som den har som mål att bli en del av. Vi, som i det här fallet är en del av Capgemini Consulting som jobbar med erbjudandet ”Innovation through IT” i Sverige, har som mål att den här bloggen skall uppmana till diskussion, till eftertanke och till en kreativ dialog både med kunder och med andra som funderar i samma banor. Vi hoppas att bloggen ses mindre som ett säljverktyg och mer som ett ställe att fundera över vilka innovativa affärsmöjligheter som finns med hjälp av IT.
Vi kommer att spänna över ett brett spelfält när det gäller IT och innovation. Det kan komma röra sig från tjänsteinnovation med hjälp av SOA till processinnovation med hjälp av smarta weblösningar eller hur man jobbar smartare och bättre internt med hjälp av modern KM. Vi önskar tillföra är ett managementkonsultperspektiv till den diskussion som redan förs runt frågor som dessa då vi känner att ett sådant idag saknas. Om vi faktiskt når ut med vårt budskap och vår diskussionvilja kommer enbart att påverkas av hur väl vi formulerar oss och hur väl vi bjuder in er läsare till dans. Därför; kommentera, håll med, säg emot och debattera! Då lär vi oss av varandra vilket är den här bloggens primära syfte, att skapa ny kunskap.
