Karriärbloggen

Snart är det dax. Examen i konsultskolan är nära. Och efter ett antal veckor här i Indien börjar tankarna vända hemåt. Vad kommer att hända när vi kommer tillbaka och ska börja på reella projekt? Hur kommer jag att kunna bidra till teamet jag hamnar i? Jag gissar att de flesta frågetecknen blir utropstecken när jag och mina medaspiranter möter den nya verkligheten. Men det är ju alltid kul att försöka skåda in i kristallkulan, för jag tror att jag har några kvalificerade gissningar.

På plats i Indien har vi nu, som ni som följt bloggen tidigare fått veta, drillats i bland annat Java, webutveckling, utvecklingsprocesser och .Net. Vi har inte förvandlats till gurus - för det kommer nog att ta ett par månader till..... men vi har doppat tårna i en kokande kulturell gryta och det ger oss en unik edge. Vi har sett och upplevt likheter och än mer skillnader när det gäller att lösa vardagens utmaningar. På plats har vi sett hur saker kan blomstra i kaos och sett en enorm potential med detta. Och jag gillar det något enormt. Jag är övertygad att det ger mig en fantastisk möjlighet som konsult på ett globalt företag som Capgemini med massvis av spännande och komplexa projekt.

För att kunna examineras i konsultskolan så måste du alltid vilja sträva framåt, tackla nya utmaningar. Därför gäller det att tillåta sig att bli förförd av det som vid första anblicken kan te sig helt galet och omöjligt. Indien är just det, knasigt och motsägelsefullt. Förståelsen för ett så pass heterogent, enormt och mångfacetterat land går nog inte att få även om man förförs om och om igen. Men vad det hela handlar om är att plocka fram rätt attityd i dessa sammanhang. När vi anställdes på Capgemini fick vi det presenterat för oss - We hire for the attitude and train for the skill! Och jag kan inte annat än hålla med om det.

/ Emil H